Jag har varit på jobb i dag, alltså i praktik! Jag vet inte helt hur jag känner för praktiken, jag tycker att det är lite läskigt faktiskt... Jag är så rädd för att ta i dom äldre (det är på sjukhem jag praktiserar i tre väckor) för hårt, eller så är jag rädd för att jag inte ska stötta tillräkligt så att dom ramlar. Inga olyckor änn så länge och jag hoppats att det fortsätter så!

Där jag är så är dom riktigt sjuka, dom behöver hjälp med det mästa och dom förstår inte hur gamla dom är osv. "Kan du hjälpa mig?" "Kan jag få låna en telefon?" "Vem ska du ringa?" "Jag skulle vilja ringa min mor, det var ju så länge sedan nu!"

Å jag vet inte vad jag ska säga i sånna situasjoner! Man kan liksom inte säga "Du är 90 år, vart tror du att din mamma är?" så klart för dom minns ju inte att dom är så gamla och dom minns inte att deras mamma är döda för länge sedan. Man får prata om något annat "Jahaa, vad heter din mor då?" "Jahaa ja, har hon bara dig eller har hon flera barn?" "Jaha, två till, vad heter dom då?" "har dom barn kanske?" Sen har dom glömt att dom vill ringa sin mor. Det kanske låter elakt men det är väll elakare att säga till dom varje dag, flera gånger om dagen "Minns du inte att din mamma är död?" Förstå att gå igenom att ens mamma har dött 3-4 gånger om dagen, och bli lika ledsen som att det hände jusst då....

Det är flera saker som jag tycker är lite svårt, där jag inte helt vet hur jag ska reagera eller vad jag ska göra. Det var bara min första dag så det blir nog bättre med tiden! :) Vi får se vad jag tycker om tre väckor! :)