Jag är så himmla glad för att jag aldrig har blivit gravid utan att vilja ha barn, eller utan att min pojkvänn villat ha barn! Jag har "bara" varit gravid en gång och det är den hära gången. När jag läser om tjejer som har gjort abort så kan jag inte göra annat änn att tycka synd om dem. Dom förklarar att det gör ont och att dom grät och bödde i flera väckor efteråt och att det kom som blod med klumpar i ca 3 väckor efteråt, tack för att jag aldrig någonsinn har gått igenom det och tack för att ni förklarar hur fruktansvärt det är så att jag alltid kommer skydda mig mot oönskad graviditet, tack!

Undrar vad jag hadde gjort om Hawkar hadde sagt "ne men jag vill inte ha barn, i alla fall inte jusst nu" när vi fick veta att vi skulle få barn, vad hadde jag gjort då? Hadde jag då gjort en abort för att det var det han ville? Jag tror kanske att det är lite elakt mot honnom i sånna fall och beholla barnet mot hans vilja, men skulle jag värkligen kunna gå igenom en abort? Jag tror inte det... Han skulle nog i sånna fall bli pappa, mot sin vilja!
Men som tur är så är vi inte 15 år och han blev facktiskt jätte glad när vi såg att testen var possetiv, han var säkert sjukt orolig i ett par väckor eftersom att han ville inte ta på min mage eller något. Jag tror att det är först nu som han värkligen vill bli pappa! Nu vill han känna på magen hela tiden och säger att han definitift ska vara med inne på fötseln (villket jag annars hadde tvingat honnom till!)
Han har ju allid varit glad för att bli pappa, men han har varit lite orolig tror jag, men jag vet inte eftersom att vi inte har pratat om det, men det måste han väll ha varit?

Om du undrar varför jag skriver en blogg mitt i natten så kan jag säga att jag inte kan sova! Jag sover och vaknar hela tiden eftersom att jag inte fattar hur jag ska ligga med denna stooora mage! Om jag ligger på höger sidan så sovnar mitt lår efter ett tag, samma med typ halva magen. Ligga på ryggen kan jag bara glömma eftersom att då trycker bebisen på involverna och det känns som at jag måste spy och om jag ligger på vänser sida så är det det samma som på höger, allt sovnar! Som ni också förstår så att ligga på magen, är något man bara kan glömma! För det första är det inte bekvämt och för det andra så gör det ont. Så jag kan inte asså! Vet inte va jag ska göra! Jag är sjukt trött men det går inte, börjar bli lite jobbigt eftersom att det har varit så i kanske 2-3 väckor nu, men det är nog inte så konstigt om man tänker på att min mage ser ut så hära,

Vackert med tröjja på, ni ska bara se sträckmärkerna!=)

TV shop är förästen på nu och dom har "reknam" för någon kräm som ska ta bort sträckmätken, det hära är facktiskt första gången som jag kollar på det hära skiten och tänker "Oj det där kanske funkar?" eftersom att dom visar inte samma tjej hela tiden som berättar att krämen är bra utan dom har kanske visat 30 st som visar sina magar före och äfter, men jag tänker inte ens prova! För om jag inte får det resultatet som jag vill ha så blir jag bara besviken och det vet jag att jag inte kommer få i alla fall!
Men nu ska jag hoppa ner bervid Hawkar, hör att han börjar vanka nu och då undrar han nog var tusan jag är=P

Puss puss

Din gammelfarmor ringer mig ofta, hon frågar hur du mår och hur jag mår, ja hur vi mår allihoppa helt enkelt! Hon sitter och stickar och stickar, nær hon fick veta att du redan kommer i Augusti fick hon brottom ska du veta! Hon stickar en sjukt fin jacka åt dig, tillhörande filt och strömpor! Jag har valt ut det hela och eftersom att jag inte är någon höydare på att sticka så hjälper hon mera änn gärna till. Men mamma försöker också, jag kan! Jag håller på med en mössa åt dig jusst nu, jag ångrar mig hela tiden för villket mönster den ska ha så jag sitter ijäntligen och drar upp allt hela tiden, men det blir nog bra tillslut, eller vad tror du?

Dom senaste dagarna har inte varit så bra, inte för oss... Vi har bråkar lite för mycket, även fast vi alltid blir samms på en gång, eftersom att Hawkar inte tycker om att vara osams så säger han alltid förlåt, men det tar i alla fall på! Jusst nu är vi värdens bästa vänner och jag är så lycklig för att han är min, det är jag ioförsig alltid! Men det är så klart att när vi bråkar så brukar jag ofta önska han till ett varmare ställe! Men inte jusst nu! Jusst nu är han värdens bästa och jag känner facktiskt att vi har kommit över det som vi har bråkat om nu i det sissta! Vi pratade värkligen ut om det i dag och jag frågade honnom (något som jag kom på att jag aldrig har frågat honnom förut) vad han vill! Han förklarade vad han vill, och det är precis det samma som jag vill, att vi ska funka och att allt ska bli bra! Nu när vi har pratat om det känns det mycket bättre, jag kom på att det inte är så ofta vi pratar om vad vi vill och vad vi tycker så nu ska vi värkligen börja med det! För om man inte pratar om det hur ska man då veta?

Här om dagen satt jag och sjöng för magen och Hawkar kommer, sen skrattar han och säger "Inte konstigt att hon sparkar när du sjunger, ungen får ju huvudvärk även fast hjärnan inte enns är färdigt utväcklad änn!" Och sen skrattar han högt innan han säger "Pappa kan!" och ligger med munnen ricktat mot magen och sjunger för full hals på Kurdiska och hon slutar sparka! Så säger han "Där ser du, nu sover hon skönt!" och jag svarar "Psst hon är rädd och undrar va fan det är för psykopat pappa hon har!" Det tycker jag va kul! I alla fall när han tar bort mina händer från min egna mage och säger "PAPPA KAN!" Vem tror han att han är?=P

Fast pappa kan! Han är värdens underbaraste och när han gör sånna saker så fattar jag hut mycket jag älskar han! Här om dagen kom han facktiskt hem med en nappflaska! Sånn NAN flaska och sedan berättar han så hära "Det hära är den bästa dom har! För ser du dom hära hålen i botten? Dom gör att luften går ur flaskan som så gör att bebisen inte blir gasig! VA SMART VA?" Roligt att en nappflaska imponerar honnom nu för tiden, inte bara det men nappflaskan var lila och till det säger han "Dom hadde rosa och blå också, men vi vill ju inte ha rosa för hon ska inte bli någon undertryckt tjej inte, och blått passar liksom inte helt till en flickbebis, då kommer alla tro att hon är en pojke och det vill vi ju inte!" Så därför hadde han valt den lila=P Sötnosen min!

Men nu ska jag dra och sova=) Puss hej!

När jag kollar ner på magen och ser att den hoppar upp och ner samtidigt som jag känner att du sträcker på dig så att du når både båtten och toppen i min mage så blir jag alldeles varm, av kärlek! Det är helt sjukt hur mycket jag redan älskar dig, tänka sig att jag redan har börjat spara pengar som du ska få den dag du blir gammal nog att ta hand om dom? Vissa kanske skulle säga att jag är alldeles för blåögd, eftersom att man trots allt inte vet vad som händer. Men jag vet, mamma vet älskling att allt ska gå bra och allt kommer bli helt perfeckt!

Jag undrar mera och mera hur du kommer se ut, jag är värkligen sjukt nyfiken! För det känns som att jag inte har en aning, inte över huved taget! Jag har i alla fall räknat ut att du kommer komma ut med lockigt hår, annars har det skedd ett misstag eftersom att din pappa har rickgit lockigt hår och det hadde mamma med när hon var liten. Men annars så har jag ingen aning. Kommer dina lockar vara bruna, svarta eller kanske till och med blonda? Kommer dina ögon vara gröna, bruna eller kanske till och med blåa? Kommer du vara long eller kort? Kommer du bli smart? Kommer du ha några allergier?

Hur du en skulle vara så kommer jag alltid älska dig, och du kommer vara helt perfeckt i mina ögon! Helt perfeckt på ditt sätt, mamma älskar dig.

Visst låter det himla gulligt när man läser alla underbara bloggar om unga föräldrar som klarar sig galant? Eller föräldrar över huvud taget! Undrar om dom någonsinn har haft den tiden som jag har jusst precis nu. Är/har dom varit lika rädda som jag? Jusst i dag är jag ganska orolig för allt, tänk om allt inte går som planerat? Tänk om Hawkar backar ur senare? Tänk om det händer något under fötseln? Tänk om det blir dött fött? Tänk om barnet föds med missbildningar? Eller värst av av allt, tänk om jag blir en dålig mamma?
Jag har tänkt mera och mera på det hära dom senaste dagarna, det kommer liksom krypandes ibland när jag känner mig alldeles ensam. När Hawkar inte är hemma så känns det värst, när han är här så tänker jag inte så mycket på det, men när man är alldeles ensam och det enda man har är tven som surrar och datan som står där. Tänk om något fruktansvärt händer? Något som jag också tänker på mera och mera det är det med rasism, vårat barn blir ju 50/50 kommer hon bli mobbad? Eller min familj i helhet är en familj som är ganska så trångsynt, några av dom tror att dom inte tycker om Hawkar, fast dom aldrig enns har träffat han eftersom att dom inte vill. Kommer det bli så med mitt barn också?
Det dära med att bli en dålig mamma tänker väll dom flästa gravida kvinnor på, eller? Jag tror i alla fall att jag tänker på det lite mera änn dom flästa, för jag har inte en aning om hur en bra mamma ska vara, jag minns inte hur min mamma var och jag är ricktigt rädd för att jag kommer bli en dålig mamma pga det. Jag tror nog att jag kommer bli en bra mamma, men vad om jag inte blir det? Alla tänker säkert att dom blir bra föräldrar, men alla är ju inte bra föräldrar ellehur? I går frågade jag Hawkar rakt ut "Är du lika rädd som jag?" och han svarade "Jag är sjukt rädd, jag har nog aldrig varit så rädd någonsinn! Jag tänker på absolut allt! Tänk om jag inte blir en bra pappa? Tänk om något händer med henne? Men jag väljer att inte tänka på det, för det är klart att vi ska klara det! Vi kommer bli världens bästa föräldrar till jusst vårat barn och jag vet i alla fall att jag kommer göra allt för henne, och lite till!"
Då blev jag glad igän, det är facktiskt inte bara jag som är rädd, utan han är det han också och säkert dom flästa andra som väntar barn, i alla fall det första!

I natt drömde jag något fruktansvärt däremot. Jag födde, alldeles för tidigt och hon var så liten men allt gick bra och vi kunde åka hem med en gång. Vi åkte av någon konstig annledning hem till min lotsas farmor (bäste) och jag var där och helt plötsligt var Hawkar borta och jag och lillan var ensama med släkten. Helt plötsligt satt jag i alla fall på badrummet å grät med lillan i famnen i en sånn bärskal som dom använder i afrika ni vet? Sånn som man kan ha både på ryggen och på bröstet. När jag kollar ner på henne så andas hon inte, jag sprang ut i vardagsrummet till bäste och sa "bäste, varför andas hon inte?" och hon svarade "det är för att hon är född för tidigt och då kan det vara så i bland" jag kollar ner på henne igän och ska precis ge henne munn mot munn metoden fast nu andas hon. Sedan går jag ut och där står Hawkar med bilen och jag vaknar av att Hawkar skakar mig och frågar "varför gråter du?" och jag kunde inte ens sluta. Hawkar kramar mig där jag sitter och gråter och han shuchar och styker mig över kindet, helt tills jag sovnar igän och drömmer om varmare länder och långa sandstränder!
Konstigt, ellehur? Att jag först drömmer om hur mitt barn dör, för att så leva igän å så helt plötsligt drömmer jag om varma länder med sol och värme. Det är nog inte så konstigt att man är rädd och orolig när man har sånna drömmar.

Du sparkar, slår å buffar till i bland. Inte hela tiden och i bland kan det ta flera dagar i mellan varje liten knuff, men varje gång du rør dig så känns det som den första gången, alldeles på nytt! Jag sitter stilla och försöker fundera ut vad som gjorde att du rörde dig, blev du irriterad eller tänkte du bara lägga dig till rätta?
I dag har du varit i min mage i 25 väckor, även fast jag nu är i väcka 27. Allt det dära är lite krångligt tycker jag, men jag vet att en gång runt Juli/Augusti så kommer du och den dagen kommer vara perfekt! Jag undrar värkligen hur du ser ut, har du kanske mammas fräknar och pappas lockiga hår? Mammas knubbiga fingrar och pappas långa tår? Mammas näsa och pappas gyllen bruna färg? Jag har inte en aning, och ingen annan häller. Jusst nu är det ingen som vet hur du ser ut, inte ens du själv. Men en dag kommer du komma ut och det ända jag vill är att allt ska gå bra. Inte för min egen del för det är inte så viktigt, men jag skulle aldrig någonsinn förlåta mig själv om något händer dig.
Det är lite konstigt tycker jag, att man kan älska någon så mycket som jag älskar dig, fast jag aldrig ens har träffat dig. När du buffar och sparkar så känns det som att hjärtat hoppar över ett par slag och jag blir alldeles varm på innsidan och mina kinder blir rosenröda. Jag kallar dig redan nu för min lilla kickboxare, för ibland sparkar du som att det är det ända du kan.
Om du bara anar hur glada mamma och pappa blev när vi fick veta att du var på väg! Vårat barn som vi aldrig trodde skulle komma, var helt plötsligt på väg och vi var så glada. Allt som har hänt med mammas kropp under tiden, det spelar inte någon roll för när jag tänkter på dig som är där inne så blir jag glad och jag längtar väkligen til den dagen du kommer ut och jag får hålla dig i min famn och se hur du ser ut. Allt är värt det och jag, din mamma kommer göra allt i min makt för att du ska ha det perfekt! Jag älskar dig och du betyder redan mera för mig änn vad någon annan någonsinn har gjort, mitt lilla barn.

I dag va vi på en till ultraljud, eftersom att vi fick inga bilder förra gången så blev jag så klart glad när vi skulle få åka dit en gång till och i dag fick vi bilder! Hon väkser precis som hon ska och är precis lagom stor med tanke på att hon ska komma den 5 Augusti. Emelie kännde att hon sparka i dag också, det va lite kul det dära! Eftersom att hon va först med på ultraljudet och hon har sakt sedan jag berättade att hon skulle få följa med att hon kommer börja gråta, det gjorde hon inte. Sedan när hon kännde att hon sparkade så började tårana trilla!
Ungefär som för mig, när jag hörde hjärtat första gången så blev jag så klart glad, men inte så att jag började gråta, men den dära första sparken som jag kännde, då vet man att det är på ricktigt! Då vet man att hon är på väg! Även fast hjärtat är en stor grej så var första sparken där jag facktiskt fattade att det var en spark, lite mera speciell.
Linda ska få ett syskon också, så vi har pratat lite med henne över msn i dag, bebisen har inte kommit änn fast dom har i alla fall satt i gång hennes pappas tjej så att hon har fått värkar, så om bebisen inte har kommit nu så kommer hon nog under natten i alla fall=)

Annars har jag inte så mycket att berätta! Eller igjäntligen är det ganska mycket, men eftersom att vi kollar på en film så sitter jag å gluttar lite medans jag skriver och jag känner att bloggen blir i alla fall inte så bra då! Men men...

Jag och Emelie har i alla fall varit på stan hela väckan! Vi har också gjort andra saker så klart, grillat å så! Men vi har gått mest på stan. Jag har kjöpt ett linne och Emelie har typ kjöpt hela stan, hon är ju trots allt på semester. Lite roligt var det i alla fall när vi var på ett kjöpsenter som ligger på solsiden (en plats i stan) så skulle vi gå inn på en kafeteria runt kl 18 för att fika lite. Tji fick vi! 20 års gräns efter kl 18 på dagen! Är det ett skämt eller?

Dom sa inte till oss, men vi kännde i alla fall att vi inte ville stå i den långa kön för att dom sedan ska fråga efter legg, så vi gick till ett annat ställe.

I morgon så ska vi hem till Linn och äta middag där, sen ska vi ut på stan och ta en cider, eller Emelie ska ta en cider och jag ska kolla på eventuellt ta en cola=P Nu kommer i alla fall en bild från ultra ljudet, om allt går som det ska! Men jag ska i alla fall dra=) Hejdå!

Jr, hon kommer ca 5 Augusti<3

Jusst ja, jag skulle berätta om att här om dagen när jag var på stan med Linn och hennes kompis Kristine så skulle vi äta på mc donalds. I Norge äter man majones på allt, så jag undrar hur det har sig att Amrikanerna är värdens fetaste folkslag. Ja, man har facktiskt majones till pofrits, precis som att dom inte är flottiga nog i alla fall?
Men i alla fall. Vi satt och åt och jag frågar Kristine "Varför luktar din hamburgare som berlinerbullar?(sånna bullar med massa socker på, pluss at det är någon kräm innuti du vet!)" hon svarar "Min hamburgare luktar inte berlinerbulle! Du e gravid Hege så du har ingen rätt att uttrycka dig om varelses lukter eller smaker, så de så!" Jag ger mig inte och säger igän att hennes mat luktar berlinerbulle. Nu i eftertid så har jag kommit på att allt som ser godt ut, luktar berlinerbulle, jag var med andra ord bara hungrig på hennes hamburgare.
Vi sitter och äter och jag doppar min pomfrits i majonäsen och tar en tugga "Varför smakar majonästen jordgubbar?" Linn svarar "Ellehur, visst gör den?" Kristine smakar och säger "Asså vad är det för fel på gravida kärringar?" Den smakade facktiskt jordgubbar! Så de så!

Senare gick vi till "Mormors" som är en kafeteria i stan. Där träffar vi Hassan och hans bror, minns dock inte vad han heter! Båda är Norska, eller dom har i alla fall en Norsk mamma och en pappa från marocco. Dom är födda i Norge och har både Norska och maroicanska (säger man maroicanska?) navn, så vi använder visst alternativ nr två. Så han heter alltså Hassan, har hel skägg och är ganska stor. Hans bror är större och har ännumera skägg! Michelle är skit rädd, men hon märker fort att ingen av dom två skulle göra en fluga förnärd! Här där vi sitter får jag höra gång på gång om hur min majonäs smakar jordgubbar och att hamburgaren luktar bullar. Underbart att vara gravid! Allt smakar liksom så godt!

Linn och Kristines gemensama kompis Silje kommer också efter ett tag, Linn kan holla sig i två sekunder eftersom att Silje har många fråger om livet i Linns mage "Jag ska bli moster!" Silje kollar diräckt på mig som om det vore värsta öppenbart att det var jag! Nu var det ju jag, men tänk om det var Ida eller Jenny eller Pernille?=P

Jag ska förästen tillägga att Linn sa "Jag har inte sakt till någon nästan att du är gravid!" När Kristine kommer till oss på mc donald så kollar hon först på min mage, innan hon säger hej. Efter 2 minuter säger hon "Grattis Hege, jag visste inte om jag fick säga att jag visste!" Och jag svarar "Jag vet att du vet, när du tittade rakt på min mage när du kom inn så var det liksom ganska öppenbart!" Och hon svara "Gud va jag är genomskådlig!" och Linn tillägger "Ja du vet inte hur man håller på sånna hemlisar!" Och Kristine säger till sitt försvar "Men jag tycker att det är så mysigt med bebisar ju!"

Men det avslurat jag dagens bloggande, och nu tänker jag gå och sova! Ännu en dag i ensamhet! Hawkar är i alla fall på väg hem nu=)

Hehe, ne jag känner inga sparkar! Mitt barn är ett mirakel barn, men inte så mycket att jag känner dom små sparkarna änn. Men jag har massa luft i magen i dag och jag vet att det inte är sparkar eftersom att det är omöjligt att känna i så fall, men det bublar som bara den! Nu bublar det igän och jag har inte ens druckigt något med bublor i idag (ne inte champis, men fanta å så). Helknas!

Jag såg precis på nyeheterna att kvinnor som är överviktiga under graviditeten kan jämnföras med att röka under graviditeten. Jag vet inte vad jag skal tro, är detta sannt eller är det ett påhitt? Hur som haver så kan man inte göra något åt saken när man redan har bullen i ugnen, jag tror knappast att det är någon bra ide att banta under en graviditet, he he. Det är så klart att det helt säkert ligger en sanning i det hela, eftersom att det trots allt var på nyheterna och inte i en skvallertidning, men hur alvarligt är det?
Han sa att när man är gravid och överviktig så ökar man risken för att få svangerskaps diabetes och hökt blodtryck. Jag har i allafall inte något av delarna, änn. Min läkare kollar alltid mitt blodtryck när jag är där och han har aldrig sakt att jag ens har en antydning till hökt blodtryck, varelse innan eller nu efter graviditeten har börjat.

Förra året så sa dom dokk på nyheterna att om man dricker liiite vin under graviditeten, ja facktiskt innan man ens vet att man är gravid så riskerar man att få barn med funksjonshider som dyselexi (funksjonshinder strår det facktiskt i tidningen, även om det låter lite alvarligare änn vad dyselexi är) och läs och skriv svårigheter. Många kvinnor gjorde därför abort i Norge förra året, eftersom att dom hadde druckit efter sista mens, fast inte efter testen. Många blivande föräldrar blev oroliga och liv gick till spillo. Efter ca 2 månader gick dom ut på nyheterna änn en gång och berättade att det inte allts var så faligt som dom anntydigt.

Förstår ni vad jag försöker komma fram til? Många önskade barn blev förra året borttagna, pga nyheter. Hoppats att det inte blir så denna gång.