Gud va många sånna låtar det finns, som fasnar och aldrig släpper taget. Det som är roligt är dock att alla tror vi att vi kan sångerna även om dom som måste lystna på detta ohyre vet att så är det inte!

Shakira - Waka waka! Den sitter hårt som sten! Den sitter inte bara fast i hörselsgången men den ekar och trummar på trummhinnan som en trummis i ett 17 maj tåg! *BANG BANG WAKKA WAKKA!*
Att shakira är otroligt het i vidion gör inte saken bättre, inte bara i örona hon fastnar, men hon sitter som slickat på näthinnan också. Men jag gillart!

Villka flera låtar? Massor finns det, men villken kommer man på JUSST NU som kan fasna på en människa som inte bor i Norges näthinna och hörselgång?

Minns ni "Riva hela haket, SÅ KLART!" Med Petter? Det var en hit minns jag och den spelades på skoldiscona medans alla sjöng "SÅ KLART!", det var tider det...

Jullan på hennes 1 års dag!
Gud va jag älskar att min text och bild värkligen hör ihopp! Som citron och mjölk ungefär.

Nej nu orkar jag inte ladda upp flera gamla innlägg från den andra bloggen, jag gör det mäst för min egen del men så tänker jag ändå inte radera den gamla bloggen så vad är meningen med det?

Jag sitter i alla fall här och vill värkligen inn på min facebook men jag har inte hunit det ännu eftersom att jag så promt skulle ladda upp alla gamla innlägg, men nu ger jag upp, dom är för många!

Uppdaterar nog mera lite senare med biler osv, för jusst nu är jag på skol-datorn och kan därför inte blädra bland alla mina kort, eftersom att det inte finns några!

Här är i alla fall Julia på sin allra första födelsedag!   Min favorit tjej!

Jag tänkte att jag skulle slänga inn allt som jag skrev när jag var gravid och andra viktiga minnen som jag har i min gamla blogg, varför? För att jag vill ha det kvar! :) Man läser alltså om man vill veta hur det var för mig att vara gravid, eller så låter man bara bli.

I dag skulle jag, Julia och hennes pappa åka till ett nytt köpcenter i "Malvik" bara för att det är roligt med något nytt tänkte vi. Det tar ungefär en timma att åka dit, men som sagt, kul med något nytt. Dom har ju trots allt bablat om det på radion i evigheter känns det som och sagt att det öppnades i Torsdags, å nyare änn så blir det väll knappats.

När vi kommer dig så ser vi till våran stora förtvivlan att det inte ens var öppet! Villket bakslag! Snacka om att få en bitch slap rakt i trynet!
Hur som så valde vi att åka till sparkjöp i stället. Jag tänkte att även om jag har totalt innställt mig på att köpa Julias vinterkläder från H&M så spelar det väll ingen roll, det är i alla fall kul att titta och man kanske hittar något bättre.

Inn for vi och ut kom vi med två tröjor till mig (en flees och en tjock stickad tröja) och ett par byksor till Hawkar. Där inne så hittade Hawkar jättefina regnkläder som jag tänkte att vi skulle haffa till Julia, men dom var aldeles för stora, så jag lät bli. Så kollade vi på en overall, inte så tjusig och lite för lång så jag skippade den med. Det blev alltså inget på Julia...

Det var nog första gången någonsinn (efter att Julia blev fött) som jag har gått inn i en affär, köpt kläder till mig själv men inget till henne.
Så vi var så klart tvungna att åka till City Syd även om det inte var planen eftersom att dom har REA där så det är full packat med männiksor. Vi stod i kö kanke 20 minuter bara för att få komma inn.
Till slut kom vi dock inn, med en grinig pappa och en sur Julia och en shoppinggalen mamma! Rakt mot H&M för att köpa Julias vinterkläder som jag hadde kollat inn. Icke sa nicke!

Först såg jag att dom inte hadde byksorna som matchade till den lila jackan, jag blev besviken nog. Så hadde dom inte Julias storlek i jackan heller! AS! Men jag tog den rosa jackan som faktiskt är mycket finare på riktigt änn på bilden och ett par lila byksor som var nästan 3 dubbelt så dyra som dom andra som jag skulle ha, men det fick så vara för dom rosa lyste rosa pluss att det var bara en reflex på hela byksan.

Denna byksa 249,-

Och denna jacka blev det, prisen var 199,-.

Färgen är dock inte rättvis på bilderna, bykserna är mörkare lila och jackan är lila där det ser ut som att den är grå.

Så nu till det roliga! Jag betalade 224,- för båda delarna! Alltså inte ens lika myket som BARA byksan annars hadde kostat! Gud vad jag älskar när man får rabattkuponger på 50% på valvri vara, jag hadde 2 stycken så jag fick 50% på jackan och på bykserna. Kärlek på det!

Ja, ytligare en mamma blogg som om det inte finns tillräckligt redan. Men så är det så att man blir ju så stolt över dom små liven att man vill bara skryta till hela värden om dom!

Mitt barn heter i alla fall Julia Aicha Elida, hon är 13 månader och har precis börjat traska runt lite. Hon är underbar mitt barn, hon kan så mycket! Det är helt ofattbart att tänka på att hon har lärt sig säga massor, krypa, gå, pussas, kramas, visa omtanke, visa ånger, prata osv. Allt detta på enbart 13 månader, det är sjukt hur fort en kropp utväklas dem första åren.

Jag själv heter Hege Marita och är 21 år gammal. På dagtid så är jag i skolan där jag pluggar för att bli undersköterska. När jag är klar med min utbildning så är det meningen att jag ska ta med mig min älskade Julia och flytta hem till Sverige igen och jag hoppats att den planen går väga.

Annars så är vi väll som "alla andra" men med eget särpreg. Jag, Julia och hennes pappa. Julias pappa är Kurd från Irak och har bott i Norge i ett bra tag nu. Vi har varit tillsammans i snart 3 år och när vi hadde varit tillsammans i ett fick vi veta att vi väntade ett mirakel, det var precis det hon var.
Vi leker mycket och det är ungefär vad denna bloggen kommer att handla om tror jag. Våran vardag, vad jag gör i skolan och saker Julia har lärt sig.

Hoppats att du stannar! :)

Jag.

Julia, en solig sommardag.

Julia, med sin busiga blick!:)

Ja, nu tänkte jag byta från blogg.se och hit, varför? För att jag tycker att denna bloggsidan värkar roligare. Det kommer flera innlägg men jusst nu tänkte jag göra bloggen tjusig.

I går, tidigt på morgonen tog cansern en till människa från jorden. Jag/vi kommer sakna dig och jag hoppats att du får ett evigt liv i det som vi inte vet vad det är änn.
Hon tappade förmågan att kunna prata den 11 Juli och läkarna sa i sammband med det att det nog bara är ett par timmar kvar för henne att leva, den 12 Juli på morgonen var hon borta. Cansern startade i lungorna, hon fick cell gifter och andra medesiner, men inget hjälpte. Det spred sig senare till ryggraden och dom opperarade, vi trodde att det nu skulle vara borta, men fick senare veta (tidigt i førra väcka) att cansern hadde spridit sig yttligare upp till nacken och var nu på väg upp i hjärnan. Nu bestämde hon och hennes man sig tillsammans med läkare att det räcker. Hon har nu lidit nog och man kuttar alla medesiner och hon fick bara morfin. Jag trodde inte att det skulle gå så fort... Nu är hon borta och kommer aldrig mera tillbaka! Jag har inte helt fattat det änn, jag har inte ens gråtit sådära ricktigt ordentligt änn, men jag känner att det ligger i hjärtat och jag vet att det kommer till att brista snart och släppats ut... Jag saknar dig redan!