Senaste inläggen

Av Hege - 31 augusti 2011 02:01

Jag sitter och har små ångestatacker, vad vill jag med mitt liv? Jag har börjat skolan nu, komvux tror jag att det heter i Sverige, man pluggar för att få bättre betyg. Jag funderar värkligen på vad jag vill bli, vad vill jg bli?


Jag har ingen aning... Jag vet värkligen inte! Jag vill bli så mycket och allt är interesant och nu sitter jag här och har ingen aning i stället.

Funderar på att plugga i Sverige men vet inte om jag ens kan det utan att gå komvux först (asså Svenska komvux). Om man inte kan det så kan jag inte plugga i Sverige eftersom att det kostar att leva och det är pengar jag inte kan få om jag ska plugga och inte har rättigheter att få pengar från CSN eftersom att jag inte är Svensk och inte har jag rättigheten att få pengar från "lånekassen" som det heter i Norge heller om jag ska gå på komvux.

Det är hårda bud, vad vill jag bli, vad vill jag inte bli! Det känns lite som att om jag inte pluggar i Sverige så kommer jag aldrig komma "hem" och då kommer jag vara kvar här i Norge, villket jag inte vill... Men jag måste tänka på Julia också... Ne nu skiter jag i detta, god natt!

ANNONS
Av Hege - 21 augusti 2011 23:47

TjugoandraJuliTvåtusenelva.

Idag är det 4 veckor sedan explosionen i Oslo och skottlossningen på Utøya. Idag känner jag att det sårar mig för första gången. Många ungdommar förlorade sitt liv som precis hadde börjat den dagen, den 22 Juli 2011.

Jag får ont i magen och jag mår lite illa. Dem har pratat om det idag på tv, till minne om dom som förlorade sitt liv och dom som är kvar som sörjer över dom som inte kommer vara där något mera. "En tom stol på födelsedagen till en som skulle bli 17" sa dom på tv, det var då det slog mig hur många det är som känner en helt enorm saknad för sina barn, barnbarn, syskon, kusiner, kompisar och bekanta.  

Idag känner jag sorg och idag känner jag hur mycket det faktiskt har gått in på hela Norge som en nation, även på mig.

Jag känner ingen som förlorade sitt liv den dagen, men jag känner några som var där den dagen, men som överlevde. Nu känner jag sorg för dom som var där och såg hur sina vänner dog, rakt framför deras ögon. Idag grät jag när jag tänker på alla dom som är kvar...

Det kunde ha varit vem som hälst som dog den dagen på Utøya och i Oslo, det kunde lika gärna ha varit jag eller någon jag älskar...


ANNONS
Av Hege - 17 augusti 2011 15:25

Är det ett mirakel när man vinner på lotto?  Är det ett mirakel om man som människa kan flyga? Är det ett mirakel att vi har varit på månen? Jag tycker inte det!!

Ett mirakel händer hela tiden. Barn blir födda. Ungdommar säger nej tack till droger. Människor vaknar från koma. Folk överlever en bilolycka. Barn lär sig att gå. Ungdommar aksepterar sig själva för den dom är.

Mirakel händer hela tiden och man behöver inte tänka så länge innan man vet villka mirakel man själv har varit med om, men spring aldrig snabbare änn vad din skyddsängel kan flyga, stanna upp ibland och tänk dig lite för å älska livet och det livet ger dig!


Oj va djupt! Men jag ska hämta Julia på dagis nu, hejdå! :)

Av Hege - 14 augusti 2011 00:49

Julia ropar från sitt sovrum
Julia; Mamma!!!
Jag går inn för att kolla vad det är.
Jag; Vad är det vennen?
Julia; I love u!

:''')

Forstår ni hur mycket hon förtjänar att jag ska gå skola och få en bra utbildning!?

Av Hege - 14 augusti 2011 00:24

Oj vad jag letade efter den dära skolan, jag gick värkligen runt i hela stan och eftersom att den heter "bybroen privatskole" och deras logga har ett kort med den gamla bybron på så skulle det väll vara logiskt att skolan låg vid bybron tänkte jag, men det gjorde den så klart inte.

Dock hittade jag en annan skola också en privatskola men jag hadde hört att det kostar massor att gå där, men jag tänkte att fråga tar väll ingen skada? Så jag gick inn, letade upp kontoret och fick prata med en man där inne på ett kontor. Han sa att om jag söker, så kommer jag inn för mina betyg är mera änn tillräkliga och dem hadde fortfarande några platser kvar. Jag var så klart tvungen att fråga vad det kostar eftersom att jag inte har mera änn 23.000 att lägga i skola ungefär (då också inkluderat allt skolmaterial som böcker osv som man måste köpa själv på gymnasium i Norge.) och för att gå där i ett år, ett ynka ynka år så kostade det 50.000 kr för dom 6 ämnena jag måste ta... Så det är så och si uterslutet... Jag har inte 50.000 kr tyverr... Dock kan jag så klart ta upp lån men asså, ta upp lån för att gå på gymnasiet, något alla andra får gratis, nej tack!

Jag pratade med pappa om det och han sa att om jag inte kommer inn på bybron (när jag väl hittar skolan på måndag) så borde jag kanske fundera på att söka.. Studielån vill dom inte börja ha tillbaka förens man har fast arbete och jag måste fortfarande ta upp lån för att gå högskolan senare. Men det är ca 27.000 att ta upp i lån, man betalar inte precis ner det på ett halvår...

Käns värkligen så orättvist nu! Jag har till och med kollat på studier över nätet och det kostar 37.250,- men då är alla böcker inkluderade. Men jag går inte bara i skolan för att jag tycker att det är viktigt pga utbildning, det är ju också den sosiala delen, jag vill inte gå skola över nätet. Borde jag då hellre vänta ett år och söka på bybron så tidigt som möjligt så att jag vet att jag kommer inn?

Så många frågor och så få svar! Men jag vet att det kommer ordna sig tills slut, för det måste det göra! Jag vill bara inte vara beroende av hjälp från farmor för att gå skola även fast jag vet att hon skulle hjälpa mig att betala så käns det lite surt att ens fråga henne om en sådan sak, vi pratar liksom inte om ett par tusen... BAH!

Av Hege - 11 augusti 2011 11:55

Jag har haft några små dagar nu där jag har känt mig värdilös, inte för att jag är det men för att jag känner så bara! Jag kom inte inn i skolan till hösten eftersom att jag tydligen har använt upp mina år på komunal skola. I Norge får man visst bara gå tre år, ovansätt vad... Jag har gått två fulla år pluss att jag gick ett halvår innan jag blev gravid med Julia. Tydligen har det blivit räknat som ett helt år även fast jag hoppade av pga illamående ifb med graviditeten. Det vill alltså säga att jag har inga år kvar så fml...


Men i dag ska jag åka till stan så ska jag söka på privatskola, jag kommer säkert inte komma inn där heller men då söker jag på en till och en till ända tills jag kommer inn. Det som är ricktigt surt är att mina betyg är värkligen bra i år och jag borde värkligen kunna komma inn... om det bara inte var för att jag redan har gått tre år...

Det borde värkligen inte vara så! Jobbar man för att ens kunna gå skola så borde man värkligen ha möjligheten till att komma inn! Jag har jobbat röven av mig, vaknat mellan 06.00-06.30 varje dag för att klä på mig och byta på Julia osv. Så ta bussen till hennes dagis där hon äter frukost som jag har tagit med till henne för att så ta bussen ner till Ila för att så gå av, byta buss å så ta bussen upp till skolan. Vara i skolan från kl 08.00 till 15.00 å så packa ner alla skolböcker som jag alltid har med mig hem för att så ta bussen ner till Ila, byta buss, ta bussen till dagis, hämta Julia, ta med hennes smutsiga kläder för att så ta bussen hem. Komma hem, leka med Julia, laga mat, kasta inn smutsiga kläder i tvättmaskinen, leka mera med Julia, äta, diska, bada henne, borsta hennes tänder och hår. Ta på henne blöja + PJ för att så göra välling till henne å så lägga henne! Det är här föräldrar som jobbar får slapna av, men inte studerande föräldrar! Upp med böckerna för att plugga till prov som man ska ha och om man mot alla odds inte skulle ha ett prov på ca två väckor så har man fortfarnde en eller annan form för uppgift där man ska skriva om psjukisk sjuka, hur det är at vara rulstolsburen, vad demens är. Eller varför inte laga en powerpoint på olika länder där dom pratar Engelska, allt måste så klart också vara på engelska!

Att jag fick så bra betyg som jag fick har värkligen inte kommit lätt! Jag har jobbat röven av mig, mildt sagt och jag förtjänar att gå i skolan! Jag vet om flera som inte ens vill gå i skolan och som värkligen hadde mycket dårligare betyg änn mig som kom inn och det är fan inte rättvist!!

Shit va arg jag är! Jag kan ju också tillägga att privatskolan jag ska söka till kostar ca 17.000 NOK utan böcker i halvåret...

Av Hege - 5 augusti 2011 19:10

Jag kan inte helt förstå att det nu har hänt, min Julia har blivit två år gammal. Vi har firat henne i dag med massa tårtor, korv med bröd, godis och massa presenter så klart! Hon har fått lera, sterio, CDskiva, hopsydaysi nalle, "My Dough tool box" (Lera) och en radiostyrt bil av mig och sin pappa. När hon såg hopsydaysi nallen (vet inte vad den heter på Svenska men det är från drömmarnas trädgård) så frågade hon vart hinkel pinkel var (han blåa) och jag hämtade honnom från sängen och så sa hon "Kaste søpla hinkelpinkel, okej mamma?". Hon ville slänga honnom, har ju inget behov för honnom längere när hon hadde hopsydaysi!


Hon har fått presenter från andra också så klart! Blant annat 650 kr kontant och 500 kr i presentkort på IKEA. Allt ska dock gå till IKEA då Julia ska få en ny säng nu, stora tjejen. Hon har också fått kläder, ännu mera lera i andra färger, en kanin som hoppar och gör ljud, klistermärke (cm för att kolla hur hon växer, för att ha på väggen), tofsar, diadem, läppglans i en ring, gummitofsar som är små djur, en bok, en blomma och säkert annat som jag har glömt! :)


I dag har hon också lärt sig att säga att hon är två år.
Jag: Hur gammal är du?
Julia: To ål!


Tänk att för två år sedan vid den hära tiden så låg jag på BB och var helt paralyserad över det vackra barn jag hadde skapat. Tanken på att det var mitt barn var helt chokerande. Mitt barn, min underbara Julia. Nu har det gått två år och jag är fortfarande helt paralyserad över din obeskrivliga skönhet, min finaste

Av Hege - 4 augusti 2011 04:05

Jag blir galen!! Varför sovnar jag inte!? Klockan är över 4 och jag är så klart as trött, men jag kan värkligen inte sova!

Jag har provat allt nu och det har varit såhära i ca 1.5-2 väckor och jag blir galen snart! Jag har räknat får, jag har kollat på tv, jag har setat vid datan, jag har gått på toa, jag har sjungit låtar i mitt huvud för att inte tänka osv men inget fungerar.


Det är nog ångesten över att min bebis snart blir

två år som har tagit mig...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se