TjugoandraJuliTvåtusenelva.

Idag är det 4 veckor sedan explosionen i Oslo och skottlossningen på Utøya. Idag känner jag att det sårar mig för första gången. Många ungdommar förlorade sitt liv som precis hadde börjat den dagen, den 22 Juli 2011.

Jag får ont i magen och jag mår lite illa. Dem har pratat om det idag på tv, till minne om dom som förlorade sitt liv och dom som är kvar som sörjer över dom som inte kommer vara där något mera. "En tom stol på födelsedagen till en som skulle bli 17" sa dom på tv, det var då det slog mig hur många det är som känner en helt enorm saknad för sina barn, barnbarn, syskon, kusiner, kompisar och bekanta.  

Idag känner jag sorg och idag känner jag hur mycket det faktiskt har gått in på hela Norge som en nation, även på mig.

Jag känner ingen som förlorade sitt liv den dagen, men jag känner några som var där den dagen, men som överlevde. Nu känner jag sorg för dom som var där och såg hur sina vänner dog, rakt framför deras ögon. Idag grät jag när jag tänker på alla dom som är kvar...

Det kunde ha varit vem som hälst som dog den dagen på Utøya och i Oslo, det kunde lika gärna ha varit jag eller någon jag älskar...