Jag vet inte helt vart debatten har startat, eller hur den lyder, men jag vet att det pågår en debatt om detta med dödstraff för människor som dödar barn jusst nu. Jag tycker att det är helt OK! Dem som dödar barn, förgriper sig sexuellt på barn eller gör så att barn far illa behöver inte leva, det är min mening!

Men alla dessa människor har varit någons bebis en gång, ett barn någon har varit stolt över. Ett barn som inte hadde dessa onda tankar från början av, men som har växt på sig över åren...

Frågan är då, är jag för dödstraff för dem som slår sina barn till döden? För dem som sexuellt missbrukar sina bar? Så absolut! Om det var mitt barn som hadde gjort någon så hemsk grej, hur skulle jag känna då. Hur skulle jag känna om 30 år så skulle Julia döda en annan människa, skulle hon också förtjäna dödstraff då? Så absolut inte! Hon är mitt barn och som mamma kommer jag alltid skydda mina barn, även om jag i utgångspungtet är för dödstraff!

Jag ser det dock så att om barn har en trygg uppväxt med bra villkår för framtiden så händer inte sånna saker! Barn som känner sig älskade känner inte ett behov för att hata! Och om dem gör det så borde dem som älskar dem se till att dem får hjälp innan det går så pass långt att dom eventuellt dödar, sexuellt missbrukar osv! En människa som blir älskad och som någon bryr sig om och ser till att havnar rätt, en sådan människa gör sellan sådana saker. Det händer säkert, men det är som oftast en djupare bakgrund bak det hela...

Jag skulle önska att jag kunde få leva en dag i framtiden. När människan bara har en färg, kanske ljusbrun? Den tiden när religion är blott ett minne, ungefär som Tor och Freja är för oss nu. Undrar villka problem man har på den tiden? Människan är ett problematiskt djur och vi klarar inte av att se varandras olikheter utan att bråka...

Jag skulle önska att jag kunde leva på den tiden, när alla är lika och alla har samma religion, eller kanske ingen religion alls?

Alla är lika, alla har rött blod och alla är lika mycket värda. I alla fall borde det vara så...

(Utom kriminella snusk människor som förgriper sig på barn och sådana psykopater! Dom har inget värde!)

Den vackraste stunden i livet var den när du precis hadde kommit! 

Min böna, gud vad jag älskar dig! Jag kan inte förklara det med ord! Det känns så konstigt... Varje gång du ler så ler jag. Är du ledsen blir jag irriterad om jag inte kan göra dig glad. Är du sprallig blir jag sprallig. Du är helt fantastisk Julibull! Du och jag mot värden, utan dig inget mig! Jag älskar dig enormt mycket, du är den vackraste ungen i värden!

Den 4 Desember har jag bjudit hit ett par vänner med barn. Beathe och Rikke, Linda-Kristin och Alvin och Malin och Talia ska komma hit! Det kommer bli fult här hemma, shit va mysigt!

Jag längtar värkligen! Självklart ska vi baka pepparkakor och pepparkakahus, å så ska vi gøra "Sirupsnipper", "Juleknekk", "krumkake" och "peppernøtter". Det är i alla fall det vi vet fram tills nu! Det kommer noe ploppa upp flera saker! Lussebullar kanske? :)

Sirupsnipper

Juleknekk

Krumkake

Peppernøtter

Pepperkakehus

Pepperkaker

Jag har varit vaken i över en timma redan, jag vill veta om Julia är frisk nog att gå till dagis förstår ni, det värkar så, i alla fall jusst nu. Hon har ingen feber utan hon är fortfarande bara snorig. Det är lite svårt att fastslå om hon är frisk nog eller inte, jag har ju aldrig tagit ett sådant beslut förut!

Själv så dunkar huvudet fortfarande, men jag bryr mig inte, det får va! Om Julia är frisk nog att gå så är jag med det, så är det bara!   

Men nu har jag inte tid att sitta här, jag kan i alla fall medela att jag inte vet hur jag ska komma till "jobbet" och dagis eftersom att mitt busskort går ut i dag, dvs jag skulle ha fyllt på i går, tror jag i alla fall! Det är så huller om buller med busskorten... Ibland funkar det dagen efter och ibland inte osv! Irriterande är det i alla fall! Men jag ska ta tempen på snoris nu så får vi talas vid (haha). Tjingeling!

Jag har varit på jobb i dag, alltså i praktik! Jag vet inte helt hur jag känner för praktiken, jag tycker att det är lite läskigt faktiskt... Jag är så rädd för att ta i dom äldre (det är på sjukhem jag praktiserar i tre väckor) för hårt, eller så är jag rädd för att jag inte ska stötta tillräkligt så att dom ramlar. Inga olyckor änn så länge och jag hoppats att det fortsätter så!

Där jag är så är dom riktigt sjuka, dom behöver hjälp med det mästa och dom förstår inte hur gamla dom är osv. "Kan du hjälpa mig?" "Kan jag få låna en telefon?" "Vem ska du ringa?" "Jag skulle vilja ringa min mor, det var ju så länge sedan nu!"

Å jag vet inte vad jag ska säga i sånna situasjoner! Man kan liksom inte säga "Du är 90 år, vart tror du att din mamma är?" så klart för dom minns ju inte att dom är så gamla och dom minns inte att deras mamma är döda för länge sedan. Man får prata om något annat "Jahaa, vad heter din mor då?" "Jahaa ja, har hon bara dig eller har hon flera barn?" "Jaha, två till, vad heter dom då?" "har dom barn kanske?" Sen har dom glömt att dom vill ringa sin mor. Det kanske låter elakt men det är väll elakare att säga till dom varje dag, flera gånger om dagen "Minns du inte att din mamma är död?" Förstå att gå igenom att ens mamma har dött 3-4 gånger om dagen, och bli lika ledsen som att det hände jusst då....

Det är flera saker som jag tycker är lite svårt, där jag inte helt vet hur jag ska reagera eller vad jag ska göra. Det var bara min första dag så det blir nog bättre med tiden! :) Vi får se vad jag tycker om tre väckor! :)

Julia klarade av en halv dag på dagis innan hon blev sjuk! EN HALV DAG!! Shit asså! Hon är snorig och kan inte sova bra längere... Hon sover bara halva natten och inte ens det, sen vaknar hon och gråter, stackars min tjej! <3 Hon har dock ingen feber, hon är "bara" snorig och hostig. Inte så mycket hostig, mäst snorig... Nu vaknar hon igän, ciao!

Jag skulle bara säga att jag har fått MVG på två prov till. I det ena var jag den enda i klassen som fick MVG. Asså det är lite svårt att jämnföra våra betyg och sätta G, VG eller MVG. Vi räknar från 1-6 1 är alltså IG å 6 är MVG.

Så jag räknar såhära i mitt huvud;
1 - IG

2 - G

3 - VG-

4 - VG+
5 - MVG-

6 - MVG

I alla fall. På det ena provet fick jag 6, asså max poeng, som den enda i klassen (Fett stolt!!!) och på den andra fick jag 5 å på den tredje 5.
Innan dombetygen har jag fått 5 en till gång och sen en gång fick jag 3+, det var ett dunkigt prov. Gick inte bra för någon och jag tröstar mig med att det bara var två som fick bättre änn mig.

Det går alltså riktigt bra för mig i skolan! Jag har aldrig fått ett VG när jag bodde i Sverige, knappt ett G. Det första året i Norge var det samma sak, och det halva året jag gick innan jag blev gravid. Där gick det så gårligt att jag tror faktiskt att jag fick 1 en gång till och med.

Men nu har jag gett mig fan på att jag ska klara av det hära! Jag ska visa dom tänker jag! Jag ska visa vad jag kan och hur duktig jag är! Jag förtjänar alla mina betyg eftersom att jag har pluggat röven av mig tills sent på natten vissa dagar efter Julia har lagt sig. Suttit uppe en hel natt en gång för att klara av provet dagen efter, det var det provet jag fick 3+ på så det lönade sig inte ens. Å fortfarande har jag palrat mig till skolan, kommit hem, lagat middag, varit med Julia, lekt med hennes robothund, sysselsatt henne med andra barn, flyttat, hittat dagisplats, betalat räkningar, handlat mat, lärt Julia att gå, lärt henne att säga massa nytt, lärt henne att äta med gaffel asså listan kan göras låååång!

Man kan om man vill! Kan JAG, jag som har flyttat från Norge, till Sverige och tillbaka till Norge. Med andra ord är varken min Svenska eller Norska speciellt bra skriftlig, uppe på det så har jag dysleksi och ordblindhet. Om JAG klarar det hära som ensamstående mamma till en ettåring, då ska andra ha jävligt bra ursäkter för att inte klara ett G! :P Man kan bara man vill, allt sitter inte i hjärnan! Läs tills du fattar och fråga om du inte förstår!

Ni ser 6an va? Och att det står "Supert Hege!" ? =P Gud vad jag är stolt över mig själv! Jag är så jävla bäst!