Gud va många sånna låtar det finns, som fasnar och aldrig släpper taget. Det som är roligt är dock att alla tror vi att vi kan sångerna även om dom som måste lystna på detta ohyre vet att så är det inte!

Shakira - Waka waka! Den sitter hårt som sten! Den sitter inte bara fast i hörselsgången men den ekar och trummar på trummhinnan som en trummis i ett 17 maj tåg! *BANG BANG WAKKA WAKKA!*
Att shakira är otroligt het i vidion gör inte saken bättre, inte bara i örona hon fastnar, men hon sitter som slickat på näthinnan också. Men jag gillart!

Villka flera låtar? Massor finns det, men villken kommer man på JUSST NU som kan fasna på en människa som inte bor i Norges näthinna och hörselgång?

Minns ni "Riva hela haket, SÅ KLART!" Med Petter? Det var en hit minns jag och den spelades på skoldiscona medans alla sjöng "SÅ KLART!", det var tider det...

Jullan på hennes 1 års dag!
Gud va jag älskar att min text och bild värkligen hör ihopp! Som citron och mjölk ungefär.

Jag tänkte att jag skulle slänga inn allt som jag skrev när jag var gravid och andra viktiga minnen som jag har i min gamla blogg, varför? För att jag vill ha det kvar! :) Man läser alltså om man vill veta hur det var för mig att vara gravid, eller så låter man bara bli.

I dag skulle jag, Julia och hennes pappa åka till ett nytt köpcenter i "Malvik" bara för att det är roligt med något nytt tänkte vi. Det tar ungefär en timma att åka dit, men som sagt, kul med något nytt. Dom har ju trots allt bablat om det på radion i evigheter känns det som och sagt att det öppnades i Torsdags, å nyare änn så blir det väll knappats.

När vi kommer dig så ser vi till våran stora förtvivlan att det inte ens var öppet! Villket bakslag! Snacka om att få en bitch slap rakt i trynet!
Hur som så valde vi att åka till sparkjöp i stället. Jag tänkte att även om jag har totalt innställt mig på att köpa Julias vinterkläder från H&M så spelar det väll ingen roll, det är i alla fall kul att titta och man kanske hittar något bättre.

Inn for vi och ut kom vi med två tröjor till mig (en flees och en tjock stickad tröja) och ett par byksor till Hawkar. Där inne så hittade Hawkar jättefina regnkläder som jag tänkte att vi skulle haffa till Julia, men dom var aldeles för stora, så jag lät bli. Så kollade vi på en overall, inte så tjusig och lite för lång så jag skippade den med. Det blev alltså inget på Julia...

Det var nog första gången någonsinn (efter att Julia blev fött) som jag har gått inn i en affär, köpt kläder till mig själv men inget till henne.
Så vi var så klart tvungna att åka till City Syd även om det inte var planen eftersom att dom har REA där så det är full packat med männiksor. Vi stod i kö kanke 20 minuter bara för att få komma inn.
Till slut kom vi dock inn, med en grinig pappa och en sur Julia och en shoppinggalen mamma! Rakt mot H&M för att köpa Julias vinterkläder som jag hadde kollat inn. Icke sa nicke!

Först såg jag att dom inte hadde byksorna som matchade till den lila jackan, jag blev besviken nog. Så hadde dom inte Julias storlek i jackan heller! AS! Men jag tog den rosa jackan som faktiskt är mycket finare på riktigt änn på bilden och ett par lila byksor som var nästan 3 dubbelt så dyra som dom andra som jag skulle ha, men det fick så vara för dom rosa lyste rosa pluss att det var bara en reflex på hela byksan.

Denna byksa 249,-

Och denna jacka blev det, prisen var 199,-.

Färgen är dock inte rättvis på bilderna, bykserna är mörkare lila och jackan är lila där det ser ut som att den är grå.

Så nu till det roliga! Jag betalade 224,- för båda delarna! Alltså inte ens lika myket som BARA byksan annars hadde kostat! Gud vad jag älskar när man får rabattkuponger på 50% på valvri vara, jag hadde 2 stycken så jag fick 50% på jackan och på bykserna. Kärlek på det!

Ja, ytligare en mamma blogg som om det inte finns tillräckligt redan. Men så är det så att man blir ju så stolt över dom små liven att man vill bara skryta till hela värden om dom!

Mitt barn heter i alla fall Julia Aicha Elida, hon är 13 månader och har precis börjat traska runt lite. Hon är underbar mitt barn, hon kan så mycket! Det är helt ofattbart att tänka på att hon har lärt sig säga massor, krypa, gå, pussas, kramas, visa omtanke, visa ånger, prata osv. Allt detta på enbart 13 månader, det är sjukt hur fort en kropp utväklas dem första åren.

Jag själv heter Hege Marita och är 21 år gammal. På dagtid så är jag i skolan där jag pluggar för att bli undersköterska. När jag är klar med min utbildning så är det meningen att jag ska ta med mig min älskade Julia och flytta hem till Sverige igen och jag hoppats att den planen går väga.

Annars så är vi väll som "alla andra" men med eget särpreg. Jag, Julia och hennes pappa. Julias pappa är Kurd från Irak och har bott i Norge i ett bra tag nu. Vi har varit tillsammans i snart 3 år och när vi hadde varit tillsammans i ett fick vi veta att vi väntade ett mirakel, det var precis det hon var.
Vi leker mycket och det är ungefär vad denna bloggen kommer att handla om tror jag. Våran vardag, vad jag gör i skolan och saker Julia har lärt sig.

Hoppats att du stannar! :)

Jag.

Julia, en solig sommardag.

Julia, med sin busiga blick!:)

Ja, nu tänkte jag byta från blogg.se och hit, varför? För att jag tycker att denna bloggsidan värkar roligare. Det kommer flera innlägg men jusst nu tänkte jag göra bloggen tjusig.

Din gammelfarmor ringer mig ofta, hon frågar hur du mår och hur jag mår, ja hur vi mår allihoppa helt enkelt! Hon sitter och stickar och stickar, nær hon fick veta att du redan kommer i Augusti fick hon brottom ska du veta! Hon stickar en sjukt fin jacka åt dig, tillhörande filt och strömpor! Jag har valt ut det hela och eftersom att jag inte är någon höydare på att sticka så hjälper hon mera änn gärna till. Men mamma försöker också, jag kan! Jag håller på med en mössa åt dig jusst nu, jag ångrar mig hela tiden för villket mönster den ska ha så jag sitter ijäntligen och drar upp allt hela tiden, men det blir nog bra tillslut, eller vad tror du?

Dom senaste dagarna har inte varit så bra, inte för oss... Vi har bråkar lite för mycket, även fast vi alltid blir samms på en gång, eftersom att Hawkar inte tycker om att vara osams så säger han alltid förlåt, men det tar i alla fall på! Jusst nu är vi värdens bästa vänner och jag är så lycklig för att han är min, det är jag ioförsig alltid! Men det är så klart att när vi bråkar så brukar jag ofta önska han till ett varmare ställe! Men inte jusst nu! Jusst nu är han värdens bästa och jag känner facktiskt att vi har kommit över det som vi har bråkat om nu i det sissta! Vi pratade värkligen ut om det i dag och jag frågade honnom (något som jag kom på att jag aldrig har frågat honnom förut) vad han vill! Han förklarade vad han vill, och det är precis det samma som jag vill, att vi ska funka och att allt ska bli bra! Nu när vi har pratat om det känns det mycket bättre, jag kom på att det inte är så ofta vi pratar om vad vi vill och vad vi tycker så nu ska vi värkligen börja med det! För om man inte pratar om det hur ska man då veta?

Här om dagen satt jag och sjöng för magen och Hawkar kommer, sen skrattar han och säger "Inte konstigt att hon sparkar när du sjunger, ungen får ju huvudvärk även fast hjärnan inte enns är färdigt utväcklad änn!" Och sen skrattar han högt innan han säger "Pappa kan!" och ligger med munnen ricktat mot magen och sjunger för full hals på Kurdiska och hon slutar sparka! Så säger han "Där ser du, nu sover hon skönt!" och jag svarar "Psst hon är rädd och undrar va fan det är för psykopat pappa hon har!" Det tycker jag va kul! I alla fall när han tar bort mina händer från min egna mage och säger "PAPPA KAN!" Vem tror han att han är?=P

Fast pappa kan! Han är värdens underbaraste och när han gör sånna saker så fattar jag hut mycket jag älskar han! Här om dagen kom han facktiskt hem med en nappflaska! Sånn NAN flaska och sedan berättar han så hära "Det hära är den bästa dom har! För ser du dom hära hålen i botten? Dom gör att luften går ur flaskan som så gör att bebisen inte blir gasig! VA SMART VA?" Roligt att en nappflaska imponerar honnom nu för tiden, inte bara det men nappflaskan var lila och till det säger han "Dom hadde rosa och blå också, men vi vill ju inte ha rosa för hon ska inte bli någon undertryckt tjej inte, och blått passar liksom inte helt till en flickbebis, då kommer alla tro att hon är en pojke och det vill vi ju inte!" Så därför hadde han valt den lila=P Sötnosen min!

Men nu ska jag dra och sova=) Puss hej!

Visst låter det himla gulligt när man läser alla underbara bloggar om unga föräldrar som klarar sig galant? Eller föräldrar över huvud taget! Undrar om dom någonsinn har haft den tiden som jag har jusst precis nu. Är/har dom varit lika rädda som jag? Jusst i dag är jag ganska orolig för allt, tänk om allt inte går som planerat? Tänk om Hawkar backar ur senare? Tänk om det händer något under fötseln? Tänk om det blir dött fött? Tänk om barnet föds med missbildningar? Eller värst av av allt, tänk om jag blir en dålig mamma?
Jag har tänkt mera och mera på det hära dom senaste dagarna, det kommer liksom krypandes ibland när jag känner mig alldeles ensam. När Hawkar inte är hemma så känns det värst, när han är här så tänker jag inte så mycket på det, men när man är alldeles ensam och det enda man har är tven som surrar och datan som står där. Tänk om något fruktansvärt händer? Något som jag också tänker på mera och mera det är det med rasism, vårat barn blir ju 50/50 kommer hon bli mobbad? Eller min familj i helhet är en familj som är ganska så trångsynt, några av dom tror att dom inte tycker om Hawkar, fast dom aldrig enns har träffat han eftersom att dom inte vill. Kommer det bli så med mitt barn också?
Det dära med att bli en dålig mamma tänker väll dom flästa gravida kvinnor på, eller? Jag tror i alla fall att jag tänker på det lite mera änn dom flästa, för jag har inte en aning om hur en bra mamma ska vara, jag minns inte hur min mamma var och jag är ricktigt rädd för att jag kommer bli en dålig mamma pga det. Jag tror nog att jag kommer bli en bra mamma, men vad om jag inte blir det? Alla tänker säkert att dom blir bra föräldrar, men alla är ju inte bra föräldrar ellehur? I går frågade jag Hawkar rakt ut "Är du lika rädd som jag?" och han svarade "Jag är sjukt rädd, jag har nog aldrig varit så rädd någonsinn! Jag tänker på absolut allt! Tänk om jag inte blir en bra pappa? Tänk om något händer med henne? Men jag väljer att inte tänka på det, för det är klart att vi ska klara det! Vi kommer bli världens bästa föräldrar till jusst vårat barn och jag vet i alla fall att jag kommer göra allt för henne, och lite till!"
Då blev jag glad igän, det är facktiskt inte bara jag som är rädd, utan han är det han också och säkert dom flästa andra som väntar barn, i alla fall det första!

I natt drömde jag något fruktansvärt däremot. Jag födde, alldeles för tidigt och hon var så liten men allt gick bra och vi kunde åka hem med en gång. Vi åkte av någon konstig annledning hem till min lotsas farmor (bäste) och jag var där och helt plötsligt var Hawkar borta och jag och lillan var ensama med släkten. Helt plötsligt satt jag i alla fall på badrummet å grät med lillan i famnen i en sånn bärskal som dom använder i afrika ni vet? Sånn som man kan ha både på ryggen och på bröstet. När jag kollar ner på henne så andas hon inte, jag sprang ut i vardagsrummet till bäste och sa "bäste, varför andas hon inte?" och hon svarade "det är för att hon är född för tidigt och då kan det vara så i bland" jag kollar ner på henne igän och ska precis ge henne munn mot munn metoden fast nu andas hon. Sedan går jag ut och där står Hawkar med bilen och jag vaknar av att Hawkar skakar mig och frågar "varför gråter du?" och jag kunde inte ens sluta. Hawkar kramar mig där jag sitter och gråter och han shuchar och styker mig över kindet, helt tills jag sovnar igän och drömmer om varmare länder och långa sandstränder!
Konstigt, ellehur? Att jag först drömmer om hur mitt barn dör, för att så leva igän å så helt plötsligt drömmer jag om varma länder med sol och värme. Det är nog inte så konstigt att man är rädd och orolig när man har sånna drömmar.