Då kommer du att ÄLSKA denna sida! http://www.frk-doris.no/index.php det är en sida med massa onödiga intengörsaker till hemmet! Gissa om jag önskar mig 1000 kr att handla för där i Julklapp eller inte!? Gissa då?

Ok, hur coolt är inte detta? May-Britt i min klass (Mayerth som jag själv kallarna) har skrivit en egen bok som har blivit publiserad i bokform som man kan gå till en bokaffär och köpa! Hur coolt är inte det på en skala!?

Hur awsom är det inte att jag har beställt boken till en bokaffär och ska hämta hem den på Onsdag ca? Hur coolt är det inte att jag kan säga att jag känner författaren!? Hur coolt är det inte!?

Jag tycker att det är as coolt i alla fall, fatta att hon tjänar pengar på en bok? En bok som snart finns att köpa i bokaffären utan att man måste beställa den, en bok som kommer finnas på hyllorna bland Astrid Lindgren och andra kända författare. Där, mitt i blad alla dom böckerna kommer en bok om kärlek och det att inte passa inn i samfundets normer stå. Skriven av May-Britt Schei Andersen, en tjej som jag känner! AAAAAWSOME, som vi kallart!

Boken heter alltså "Det niende bohembud" och alla borde läsa den, eftersom att jag känner författaren!   

Min plan för Julia är att hon ska bli bäst! Kanske inte det som alla andra annser vara bäst, men det HON annser vara bäst! Jag vill värkligen att Julia ska lyckas i livet, lyckas hon har jag lyckats och vi har lyckats tillsammans.

Jag älskar dig så himla mycket Julia! Jag säger det till dig varje dag, till och med när du sloss å mamma blir arg så säger jag det till dig på en gång, bara för att du ska veta att bara för att jag är arg så betyder inte det att jag inte älskar dig! Jag kommer alltid att älska dig, vad du änn hittar på för hyss eller vad som änn händer så kommer jag älska dig och jag vill att du ska lyckas i livet. Du är mitt allt och jag älskar dig mäst av allt i hela värden! Jag vet inte hur jag ska förklara det, men du betyder mäst! Du är den som ger mig livsgläde, jag älskar dig<3

Julia, shoot for the moon, even if you miss you'll land among the stars!

Nu sitter jag i skolan och har samhellskunskap! Roligt faktiskt! Vi har snart prov, så nu ska jag plugga så att jag får mig allt och blir smartare änn vad jag redan är, om det nu går det vet jag inte!

Ciao!

Saker som får mig att gråta är när barn inte har det bra. Man blir ledsen och förstår inte helt varför eller hur en människa kan ge sig på ett litet barn som inte kan försvara sig?...

Det finns två böcker jag ska läsa och som jag MÅSTE läsa! En av dom är boken om lilla Christoffer som blir så brutalt misshandlar av sin lotsaspappa så att han till slut dör av alla skador. Ett 17 cm lång skalle skada TROR man var som förde till hans död, men man vet inte... Han hadde också papper i näsa och sväljet, men man vet heller inte om det har med saken att göra... Man vet inte för denna lilla pojke på bara 8 år hadde så många skador på kroppen att det är svårt att säga. Över lång tid har han blivit misshandlad, hans lotsaspappa nekar och menar att det inte är han. I dag är han dömd, först fick han 6 år i fengelse så han ville överklaga eftersom att han påstår att han inte har gjort det, dommen havnade då på 8 år.

Hur kommer detta sig? Att en pojke som visst nog lider av ADHD blir misshandlad så mycket av sin lotsaspappa att han till slut dör? Vad är det som föregår i lotsaspappans huvud? Varför gjorde inte mamman till pojken något? Och varför skaffar hon två barn med ett sånnt monster efter sin sons död?
Varför gjorde ingen något? Skolan, fritis, nära släktingar, grannen, ja vem som hälst? Varför var det absolut ingen som ringde sosialen? Varför reagerade ingen?

"Vad har du gjort på ryggen Christoffer? Varför är din hud bortskalad och varför har du ett brännmärke på axeln?" sånna frågor fick han ofta och hans svar var "Jag minns inte" eller "Jag tror nog att du förstår det själv". Det sista har också gett en bok som en författare tillsammans med Christoffers mormor, skola och andra nära har skrivit, den måste jag läsa, varför reagerade ingen? Jag förstår inte!!!

Skolan hadde tänkt ringa sosialen många gånger, men aldrig gjort det. I stället hadde dom ringt inn Cristoffers mamma och han själv på möten där det bara var hans mamma och lotsaspappa som dök upp, Christoffer fick aldrig vara med. Deras försvar var alltid att det har med ADHDn att göra, han är bongstyrig och ramlar ofta.

Jag fattar inte... Hur kan det gå så illa? Jag FÖRSTÅR INTE!!! Vad är det för fel i systemet här? Den boken måste jag läsa! Men den kostar nästan 400,- så jag tänkte kolla om dom har den på biblioteket först, om inte så ska jag köpa den, jag måste. Jag måste läsa om hur det kunde gå så illa och varför ingen gjorde något...

Detta är Christoffer.

  

Och Christoffers gravsten.

Det som nästan är det värsta är att pojken inte ens får vara i fred efter att han har dött. Hans mormor och morfar kommer ofta till vält gravsten, bortrevna blommor och utblåsta ljus...

Jag tror att jag har kommit på vad mitt allra första minne är nu. Det var när jag var ca 3 år gammal och jag, mamma och Linn hadde piknikk inne på vardagsrumsgolvet! Jag minns det värkligen hur mamma la fram en filt och vi satt där och myste och moffade allt från mackor till bullar osv. I mitt minne satt vi i flera timmar, jag anntar att vi därför satt kanske 15 minuter?

Det är helt sjukt att jag ens minns det. Men jag kan inte ha varit mera änn tre år för i mitt minne var inte mamma gravid och jag VET att vi bodde i den "gamla" lägenheten som vi bodde i när det bara var jag, mamma, Linn och Hans och därifrån flyttade vi när jag var 4 år ca för då köpte mamma å Hans en lägenhet tillsammans som var mycket större så att alla barnen kunde få var sitt rum. När Kent kom senn efter två år var jag dock tvungen att dela med Ida, men det gjorde mig inget för jag älskade henne, något som jag fortfarande gör vällans mycket! Lillasyster!  

Det bara måste vara mitt allra första minne! Vem är det som minns innan dom var tre år? Jag minns värkligen hur mysigt vi hadde så när Julia blir stor nog att förstå att man inte petar ner fingrarna i smöret och kletar "Ha på" på väggarna så ska vi göra samma sak! Ha piknikk på golvet, its the thing!

Men jag måste sova nu, för i morron är det skola! Jag köpte busskort i dag, 980,- tack för en månad! Varsegod sa jag och grät innuti mig när jag sträckte fram stålarna! Huga va dyrt det ska vara!

P.s Min lärare skröt över mig i dag igän. Hon sa "Du kommer bli en helt fantastisk undersköterska Hege! Jag vill värkligen att det ska gå bra för dig och att du inte har så många dagar borta som tidigare år! Jag kommer hålla hårt i dig!"
Jag vet vad hon pratade om, lika gott och få höra det tidigt så att man vet! Hon syftade till att jag var borta Torsdag och Fredag av personliga skäl som jag inte tänker dela med mig av.   

Men allt är bra så ingen grund till oro!

När Julia var i Sverige i julas! Ca 4.5 månader gammal! <3 Jag älskar dig Julia, ett liv utan dig är inget liv!

Detta är Julias nya favorit barnprogram, hon älskart! Jag tror kanske att det har något med att göra att det är nästan våran dialäkt, eller i alla fall ganska lik. Ijäntligen ska det vara våra dialäkt eftersom att det hela utspelar sig i Trondheim (våran stad) men så måste dom prata lite "mildare" så att dom i Oslo också försår.

I villket fall som hälst så dansar hon när hon hör intro låten som bara den! Hon har kollat på barnen i vidion så många gånger nu att varje gång denna låt kommer så försöker hon få till det dära "knä-skaka moovet" ungarna gör, dock kirrar hon "bara" knäböjet änn så länge, men den som övar klarar allt! :)

Barnprogrammet "Kosinus" handlar om en dinosaurie som lär sig att räkna. Han äter alla tal som han ser så eftersom att han går runt och äter upp 30 skyltar så får han trubbel och hans kompis Solveig får hjälpa han, så klart genom att räkna och göra uppdrag!

Jag tycker sånna barnprogram är bra! Att dom lär sig samtidigt som dom har kul! "Dora" är också bra tyker jag, för lite större barn dock! Men säkert bra när man blir 4 år och vill lära massa saker! Jag tror sten hårt på att leka och lära hör ihopp, värkligen! Om inte annat så kan man i alla fall ha kul medans man lär.  

Ok, nu är planen att bli av med fråkredet till hår och gåora något åt saken, men jag har ingen aning hur jag vill klippa mig... Jag känner att det inte riktigt är mitt område liksom! Jag har alltid haft mitt hår hängandes utan någon form för liv, helt platt och tråkigt så nu vill jag ha något NYTT!

Men vad vill jag ha? Ingen aning! Och jag är rädd för att om jag inte får tips så blir det samma gamla vanliga, inget liv och tråkigt hår, inte okej!

Dock måste man ha i minnet att jag inte har tid att stå med en hårspray och kam eller liknande i en halv dag bara för att det ska bli ok att gå ut! Det måste vara så att man nästan kan gå utanför dörren utan att kamma sig! Fort ska det med andra ord gå! Så hjälp mig nu, hjälp en stackars Norsk som inte har en aning!