Det fick jag höra när jag svarade i telefonen i dag när min syster ringde, bara ett par timmar kvar... Hon pratar om min faster fattar jag fort. Det gick så himla snabt efter att dom slutade med medesinerna tydligen och nu (eller ja, vid 20.00 i dag) så har hon bara ett par timmar kvar att leva. Hon har slutat prata och man får ingen kontakt med henne längere, hon bara ligger där som en annan grönsak.
Hon har det nog bättre "10 ft under" ändå, men i alla fall.. Hon är ju bara någon stans i 50 åren, hon han inte ens tappa håret av cell gidter ju! Det är inte rättvist och nu kan jag inte sova! Eller jag vill inte sova! Jag vill inte vakna i morgon och ha ett medelande på min telefon där det står att hon nu har lämnat oss. Kan du inte stanna tiden ett litet tag och låta mig för en gångs skuld leva i nuet?

Vi ska ju köpa barnsäng på månda och på Onsdag ska vi köpa vagnen, det kan jag inte om allt det hära ska hända nu! Nu låter jag självisk men det är inte så jag menar! För det är klart att jag kan göra det om jag vill, men jag vet inte hur jag kommer reagera, ingen som har stått mig nära har dött sedan 98 då mamma och Hans dog, jag trodde att jag skulle få vänta lite längere med tanke på att du tod två i en smäll där! Livet är inte rättvist...