I går, tidigt på morgonen tog cansern en till människa från jorden. Jag/vi kommer sakna dig och jag hoppats att du får ett evigt liv i det som vi inte vet vad det är änn.
Hon tappade förmågan att kunna prata den 11 Juli och läkarna sa i sammband med det att det nog bara är ett par timmar kvar för henne att leva, den 12 Juli på morgonen var hon borta. Cansern startade i lungorna, hon fick cell gifter och andra medesiner, men inget hjälpte. Det spred sig senare till ryggraden och dom opperarade, vi trodde att det nu skulle vara borta, men fick senare veta (tidigt i førra väcka) att cansern hadde spridit sig yttligare upp till nacken och var nu på väg upp i hjärnan. Nu bestämde hon och hennes man sig tillsammans med läkare att det räcker. Hon har nu lidit nog och man kuttar alla medesiner och hon fick bara morfin. Jag trodde inte att det skulle gå så fort... Nu är hon borta och kommer aldrig mera tillbaka! Jag har inte helt fattat det änn, jag har inte ens gråtit sådära ricktigt ordentligt änn, men jag känner att det ligger i hjärtat och jag vet att det kommer till att brista snart och släppats ut... Jag saknar dig redan!